Pete's page

Fan va konstigt det är att man till sist når en punkt när man bara tänker: nu är det nog.
När man har känt så jävla länge att man gjort allt för att få någon form av engagemang ifrån en annan människa,
man har gjort allt vad man kan för att försöka göra nånting roligt med en människa, försökt ha en relation med en människa.
Och gång på gång blir man fan bara besviken. Eller får höra att, "det går inte", "Jag har inte tid".
Och på något skruvat sätt så har man alltid sett sig själv ansvarig för att försöka hålla ihop saker och ting.
Men allt man får tillbaka är att den personen själv ska ha nått, man ska hjälpa med si, och man ska hjälpa med så.
Och dum i huvudet som man är så har man ställt upp, Varenda jävla gång!
Och fått mått som skit för att det är allt man duger till, Hjälpa.

När du ska ha nått gjort åt dig själv och behöver min hjälp. Då jävlar finns det tid.
Dom otroligt få gångerna jag bett dig om en tjänst då? Vart fan har du vart då?

Men nu har jag fått nog att att må som en jävla sopa pågrund av dig.
Jag har fått nog av att vara den som ALLTID ringer, jag har fått nog av att vara den som ALLTID försöker hitta på nått att göra med dig.
Jag har fått nog av att dom enda gånger du ringer så är det när du behöver min hjälp!

Du känner inte ens mig. Inte för fem öre. Du vet inte vilka hobbys jag har, du vet inte vad jag gör på dagarna,
du vet inte vilka jag umgås med, du vet INGENTING. Och det är väl så du vill ha det kanske.
Annars hade du fan gjort nått åt att ändra på det för länge sedan.
Jag har varit här hela tiden. Men vart fan är du?
Inte här iaf. Men du har väl prioriterat annat, sånt som inte gör det lönt att åka den
där extra milen för att komma förbi, om än så bara på en kaffe i 10min.

Men nu är det nog. Jag tänker inte låtsas som att allt är bra längre, för det är inte bra!
Det har inte varit bra på flera år. och jag har fått nog av att hålla hoppet uppe för någonting som förmodligen aldrig kommer ske.

Jag har slutat bry mig helt enkelt, Du har ju aldrig funnits där som du borde gjort, någonsin.
Så varför ska jag må dåligt över nått som jag aldrig haft?

Nae det kan va på vilket vis du än behagar numera, för jag skiter ärligt talat i vilket.
Och det känns jävligt befriande.